Därför är förorten K-märkt
Miljonprogramsområden förknippas ofta med massproduktion och enformighet. Men husen är långt ifrån stöpta i samma form, tvärtom är variationen stor. "Det estetiska tänket bakom miljonprogrammets hus är underskattat", säger Per Olgarsson som är byggnadsantikvarie vid Stadsmuseet i Stockholm.
Funktion var viktigt när hus och områden byggdes under miljonprogramsåren. Men stor vikt lades också vid hur det skulle se ut.
– När vi inventerade Stockholms ytterstadsområden i början av 2000-talet blev det tydligt att miljonprogramshusens arkitektur många gånger är av hög kvalitet. Och liksom alla andra tidsepoker är miljonprogrammets uttryck och arkitektur viktiga att bevara, säger Per Olgarsson.
Klassificering skyddar husen
I dag är många av husen skyddade genom så kallad kulturhistorisk klassificering. Fem kvarter som ansågs extra intressanta att bevara och fick Stadsmuseets gröna klassificering, den näst högsta, finns i Rinkeby i nordvästra Stockholm. Husen ritades av den då framstående arkitekten Ernst Grönvall.
De kulturminnesmärkta kvarteren ligger på en höjd med utsikt över Järvafältet.
– Husen har bland annat intressanta detaljer i aluminium och skiffer, och omsorgsfullt designade entrépartier och skärmtak. Dessutom är planeringen av kvarteren välbevarad, med en blandning av höga och låga hus. Rinkeby förändrades ganska mycket på 1980-talet, men dessa kvarter ser ut som de gjorde från början, och de berättade någonting om hur det allra modernaste byggandet tog fart på allvar.
Entréerna på Stenbygränd i Rinkeby, inramade med aluminium och skiffer, är värda en kulturhistorisk klassificering enligt Stadsmuseet.
Estetiken förändrades efter hand
Husen är typiska framför allt för bebyggelsen i just Rinkeby. För allt eftersom miljonprogramsområdena kom till förändrades också synen på estetiken.
– Varje ny stadsdel blev som en reaktion på det som precis hade byggts. Bredäng i södra Stockholm är ett område som blev klart tidigt. Där byggdes ett trettiotal höghus i ett parklandskap, glest placerade. När Rinkeby några år senare byggdes var det en uttalad ambition att det inte skulle bli som i Bredäng. I stället ville man bygga ”stadsmässigt” och återinföra tätheten. Husby, som ligger granne med Rinkeby på Järvafältet i Stockholm, blev till ytterligare några år senare. Här är husen betydligt mer färglada, som en reaktion på Rinkebys grå och bruna fasader.
– Så att allt ser likadant ut i miljonprogramsområdena stämmer verkligen inte. Det skedde större förändringar när det gäller byggandet av bostäder under de här tio åren än vad som skett de senaste 25, säger Per Olgarsson.
Blandningen av höga och låga hus är typisk för bebyggelsen i Rinkeby.
Under husen finns garage i tre plan. En vanlig lösning under miljonprogrammet för att skilja bilar och människor åt.
Det betyder en klassificering
Stadsmuseet klassificerar kulturhistoriskt intressanta byggnader i tre nivåer:
- Blå - Bebyggelse som bedöms ha synnerligen höga kulturhistoriska värden.
- Grön - Högt kulturhistoriskt värde. Bebyggelsen bedöms vara särskilt värdefull från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt.
- Gul - Bebyggelsen bedöms ha positiv betydelse för stadsbilden och/eller ha visst kulturhistoriskt värde.
Enligt plan- och bygglagen ska bebyggelse som fått blå eller grön klassning behållas i så ursprungligt skick som möjligt när det gäller sådant som fasadmaterial, färgsättning och detaljutformning med fönster, portar, balkonger med mera.
Mer om klassificering
Läs mer om kulturhistoriska klassificering på Stadsmuseet i Stockholms hemsida. Där finns också en karta över klassificerade byggnader i hela Stockholms stad.
Artikeln publicerades första gången i september 2022.