Butiker och service samlades i lokala centrum.
Det byggdes få lokaler för till exempel butiker i bostadshusen. Man tänkte sig i stället lokala centrum där all samhällsservice skulle finnas.
Det byggdes inte bara höghus. En tredjedel var småhus.
Det vanligaste miljonprogramshuset har tre våningar. Det byggdes också många villor och andra småhus. Höghusen blev vanligare efter ett par år efter miljonprogrammets start, då regeringen ville skynda på byggtakten.
Tre rum och kök ansågs räcka till en barnfamilj.
Lägenheterna byggdes för stabila kärnfamiljer, och på den tiden innebar det tre rum och kök. Ungefär hälften av alla lägenheter har tre rum och kök.
Standardiserad byggprocess höll kostnaderna nere.
För att klara den höga byggtakten och för att hålla kostnaderna nere standardiserades husen. Många delar byggdes på fabriker för att sedan kunna sättas ihop på plats.
Stora öppna grönytor var idealet.
Det är glest mellan husen och många öppna grönytor. Även de som bodde i lägenhet skulle ha en trädgård var tanken. ”Uterummet” var ett nytt begrepp.
Trafik och gångvägar separerades.
Områdena är ofta bilfria och har i stället ett nät av gångvägar. Idén var att skapa barnvänliga och trafiksäkra miljöer. Husens entréer lades in mot gångvägar och parkeringsplatser placerades en bit därifrån.
Områdena byggdes utanför stadskärnorna.
Det behövdes stora ytor för att kunna nyttja skalfördelarna och hålla kostnaderna nere. Därför byggdes de flesta hus utanför stadskärnorna. Där gick det att bygga många lägenheter utan att flytta lyftkranen.
1. Butiker och service samlades i lokala centrum.
Det byggdes få lokaler för till exempel butiker i bostadshusen. Man tänkte sig i stället lokala centrum där all samhällsservice skulle finnas.
2. Det byggdes inte bara höghus. En tredjedel var småhus.
Det vanligaste miljonprogramshuset har tre våningar. Det byggdes också många villor och andra småhus. Höghusen blev vanligare efter ett par år efter miljonprogrammets start, då regeringen ville skynda på byggtakten.
3. Tre rum och kök ansågs räcka till en barnfamilj.
Lägenheterna byggdes för stabila kärnfamiljer, och på den tiden innebar det tre rum och kök. Ungefär hälften av alla lägenheter har tre rum och kök.
4. Standardiserad byggprocess höll kostnaderna nere.
För att klara den höga byggtakten och för att hålla kostnaderna nere standardiserades husen. Många delar byggdes på fabriker för att sedan kunna sättas ihop på plats.
5. Stora öppna grönytor var idealet.
Det är glest mellan husen och många öppna grönytor. Även de som bodde i lägenhet skulle ha en trädgård var tanken. ”Uterummet” var ett nytt begrepp.
6. Trafik och gångvägar separerades.
Områdena är ofta bilfria och har i stället ett nät av gångvägar. Idén var att skapa barnvänliga och trafiksäkra miljöer. Husens entréer lades in mot gångvägar och parkeringsplatser placerades en bit därifrån.
7. Områdena byggdes utanför stadskärnorna.
Det behövdes stora ytor för att kunna nyttja skalfördelarna och hålla kostnaderna nere. Därför byggdes de flesta hus utanför stadskärnorna. Där gick det att bygga många lägenheter utan att flytta lyftkranen.